När järnvägen kom till Släte


Transporten av skogsråvaror för Skyllbergs Bruks räkning skulle moderniseras.
Den gamla flottleden Hissjön-Djupsjön-Multen till sågverket i Rönneshytta,motsvarade inte de krav som ställdes.
Dessutom var den väldigt krävande i antal dagsverken. Man började undersöka om det var möjligt att förlänga
den år 1907 anlagda bibanan från Lerbäck till Ljungås torvströfabrik.
En utbyggnad av järnvägen skulle medföra en snabb och effektiv transportled, som kunde utnyttjas året runt.

Under år 1928 byggdes den första etappen från Ljungås till Klockarefallet under ledning av banmästare Johan Andersson (Lerbäck).
Fortsättningen mot Släte och Höjen kom omgående och färdigställdes under 1929.
Det största problemet var den höga och långa bron vid passerandet av vägen vid Släte.

Ett arbetslag av ca 10 man jobbade under stordel av året att färdigställa den höga banken samt gjuta
brofundamenten, och sist transportera och placera ut brospannet. Bron, som var inköpt begagnad, var
av fackverkskonstruktion med nitade förband, och hade ett 18 m långt spann.
Den var godkänd för en bärighet av 35 ton.

Transporterna på skogsjärnvägen förekom vardagar med ett tåg som lämnade tomma vagnar och hämtade lastade vid varje lastplats.
Under högsäsong kördes två tåg, ett förmiddag och ett eftermiddag, men aldrig samtidigt öster om Lerbäck, då banan saknade telefonledning.

Under krigsåren förekom det att varor till affären i Släte också transporterades med tåget från Lerbäck.
I en skrivelse till Kungliga Väg och Vattenbyggnadsstyrelsen 1939 fick Skyllbergs Bruk tillstånd att transportera skolbarn
från Hultabo til Lerbäck på järnvägen. Detta föranlett av att Lerbäcks kommun ville centralisera undervisningen, till de som
man utrycker det "modernare skollokalerna vid kyrkan". Tanken var att använda en motorvagn för en tur morgon och kväll under skoldagar.
Dessa skoltåg kom dock aldrig till stånd. Vid några tillfällen användes banan till utflyktståg som när en stor orienteringstävling anordnades vid
Hultabo 1940.

Transporterna av skogsråvaror övergick mer och mer till landsväg och lastbilarna tog över banans huvuduppgift.
I Augusti 1953 började ett arbetslag att riva upp järnvägen med start vid Hultabo.
Den knappt 20 år gamla banan tog 9 månader att riva upp.
De sista resterna av hela ASLJ lades ner och revs upp 1955. Långa sträckor av den gamla banvallen har senare använts till väg, och utgör fortfarande
den snabbaste förbindelsen, dock med bil, till Lerbäck från Släte.

2000-06-25
Peter Johansson

 

ASLJ, Rallare 1924          

Ett gäng rallare vid ASLJ 1924, kortet taget vid Fridolf Johansson, Långstorp 1924.
Frv. Emil Lundin, Gunnar Karlsson, Leonard Willén, Teodor Andersson, Hjalmar Karlsson, Tore Eriksson.
På dressinen längst ned till vänster: Nils Sjöswärd, Banmästaren Johan Andersson, Linus Gustafsson, Oskar Karlsson.

         
           
           
           

 


 

Sök