Denna sida handlar om verkmästaren Olaus Bork.
En viktig person vid byggandet av ASLJ och för Skyllbergs Bruk.

  Född Död I tjänst Begravd
Olaus Bork 26/10 1836 5/10 1926 Till 1897 Begravd vid Lerbäcks kyrka

Olaus Borks familj 1886

Familjen Olaus Bork 1886.
Klicka på bilden för att förstora.


Avskrift av artikel i Askersunds Tidning 21 december 1917.   Askersunds Tidning

Mannen som byggt upp Skyllberg
Verkmästare Olaus Bork berättar om sitt livsverk och gamla tiders Skyllberg

Bilden ovan prydde för ej så länge sedan denna tidnings spalter och då med anledning av att dess föremål fyllde 80 år. Den text, som beledsagade klichén, var emellertid rätt intetsägande och mycket kortfattad, beroende på att något biografiskt material ej stod till vårt förfogande. För att reparera skadan har vi nu i en intervju lyckats förmå verkmästare Bork att själv lämna detta material, vilket är av sådan betydelse och så stort intresse att det väl är förtjänt av att offentliggöras.

I Rönneshytta

Född 1836 vid Liljendals bruk i Värmland kom Bork efter utbildningsår i Lotorp i Finspång 1863 till Rönneshytta, som då ägdes av kapten Axel Burenstam på Skyllbergs Herrgård. Vid Rönnes-hytta funnos på den tiden två spikhamrar, från vilka smidesprodukterna landvägen fraktades till Hallsbergs järnvägsstation. Verkmästare Borks första arbete här blev att fullborda byggandet av två smälthärdar, som vore påbörjade före hans ditkomst. Genom hans initiativ uppsattes därefter en ångmaskin för att draga blåsmaskinen samt bygga en tredje smälthärd. År 1864 övertog Bork ledningen av arbetet vid smältsmedjan men hade knappast ett år innehaft denna befattning, då han anmodades att flytta över till Skyllberg.

Skyllbergsverken och Kårbergs bruk anläggs

Angående det omdöme om Verkmästare Bork, som uttalas i överrubriken på denna artikel, kan ju sägas att det är överdrivet, men överdriften skall nog befinnas rätt så obetydlig, då man läser rader till slut. Med en mångkunnighet, som verkligen är förbluffande, och en ovanlig praktisk skicklighet började Bork omedelbart efter sin ankomst till Skyllberg att leda uppbyggandet av en mängd nya verk.

Vid Skyllberg fanns förut endast ett grov-valsverk. Under en mycket energisk personlig arbetsprestation av Bork började nu iordningsställas ett skärverk och fin-valsverk, vilket förra borttogs, då det senare blev färdigt. Men så befanns det att vattenkraften var för svag, varför man för att erhålla tillräcklig drivkraft måste installera ångmaskin. Samtidigt uppsattes en Lundinsk gasvällugn för eldning med torv. Vid samtliga dessa arbetens utförande hade Bork icke tillgång till något som helst fackkunnigt folk. Arbetsfolket, som togs från Skyllberg, måste var och en först inläras i sitt speciella arbete, och Bork fick därför nästan hela arbetsbördan på sina axlar och stå i natt och dag.

Vid Skyllberg uppfördes sedan under Borks ledning den nuvarande mekaniska verkstaden och gjuteriet. Efter att ha varit ute och spionerat vid olika bruk konstruerade Bork själv flera av maskinerna och kopierade i andra fall efter en inköpt maskin det behövliga antalet sådana.

I Kårberg fanns vid Borks ankomst till Skyllberg endast en kvarn, vilket jämte omkringliggande område då från St Lassåna inköptes av Skyllbergs Bruk. Under verkmästare Borks ledning uppfördes här nu tråddrageri, galvaniseringsverk och i övrigt hela den nuvarande stora anläggningen därstädes. De allra flesta spikmaskinerna för Kårbergs räkning tillverkades under Borks ledning vid Skyllberg. Efter fullbordande av detta betydande arbete erhöll Bork av bruksägare Burenstam i present en gulddosa av 1000 kr värde.

De nuvarande mekaniska anläggningarna vid torvmossen i Lerbäck är också Borks händers verk.

Under Borks första år vid Skyllberg forslades smidesprodukterna därifrån, som ovan nämts, medelst dragare landsvägen till Hallsbergs järnvägsstation. Men sedan Motala-banan byggts forslades varorna i stället till Rönneshytta. Ledningen vid Skyllberg hade utverkat tillstånd att få skicka den första fraktlasten, som befodrades på denna järnväg. Innan banan ännu var invigd var Bork nere vid Rönneshytta och lastade vagnar samt följde sedan med godståget upp till Hallsberg. Han hade folk med sig från Skyllberg, som här lastade av vagnarna godset och i stället lastade på tackjärn, så att vagnarna voro klara att gå ned, då tåget åter gick söder ut.

För att återkomma till Skyllberg kan det påpekas att Bork uppfört s.k. Slottet, arbetarbostäder och ett flertal andra bostäder därstädes.

Senare i tiden anförtroddes åt honom att uppbygga elektricitetsverket och under hans ledning tillverkades i Skyllberg delvis de erforderliga maskinerna. Som ett exempel på Borks uppfinnarförmåga kan nämnas att han konstruerade en vedsågningsapparat, för drift med elektrisk kraft. Den kunde uppställas varhelst elektrisk ledning fanns. Apparaten var försedd med två trådsladdar vilka hängdes upp på ledningstrådarna så att kontakt uppstod. Denna apparat har man gjort sig god användning av vid Skyllberg.

Verkmästare Bork påpekar vidare att Skyllbergs Bruk var med de första i Sverige, som hade telefon i praktiskt bruk, och även uppförandet av ledningar till densamma föll på hans lott. På den tiden var emellertid inte telefonen på långt när så tekniskt utvecklad som nu. Man hade då exempelvis en och samma hör- och taltratt, som man sålunda fick förflytta mellan örat och mun, och då man gav signal hade man att blåsa i en pipa i apparaten.

Av ovanstående framgår att man verkligen hade fog för att säga att det är verkmästare Bork som byggt upp Skyllberg ävensom dess dotterbruk i Kårberg. Även vid det Skyllberg tillhöriga Mariedam har Bork lämnat spår efter sig. Han har nämligen uppfört den nuvarande kättingsmedjan därstädes.

Sök