Förhistoria

Redan 1855 planerades att en järnväg skulle dras förbi Askersund. Planer som av många skäl inte förverkligades.
1871 fick Hallsberg - Motala - Mjölby Järnväg (HMMJ) koncession beviljad.
Detta gjorde att planer framfördes om en bibana från någon lämplig punkt på ovannämnda järnväg via Askersund till Karlsborg.
Även detta förslag förkastades. Det såg nu ut som om Askersund skulle bli utan järnväg.

1873 öppnades HMMJ för trafik. Skyllbergs bruk låg endast 4 kilometer från den nya järnvägen.
Bolaget förstod snabbt vilka fördelar man kunde vinna genom att få en järnvägsförbindelse med den nya banan.
Bolagsledningen fattade i mitten av 1870-talet beslut om att bygga en 4 kilometer lång smalspårig bana med 891 mm spårvidd från
Skyllbergs bruk till en lämplig plats längs HMMJ och där anlägga en ny station, Lerbäck.

Banan togs i drift december 1873 och som dragkraft användes oxar.
Banans lutning var sådan att oxarna drog vagnarna från Skyllbergs bruk till Lerbäck.
På återvägen fick oxarna åka vagnarna tillbaka till bruket.

1877 framlades ett förslag på en bana med spårvidden 2,7 fot (ca 802 mm) från Askersund till Vretstorp på Västra stambanan.
Det kom så långt att aktieteckning startades. Askersunds stad tecknade sig för 150 000 kronor.
Hela denna järnvägsplan kom dock av sig då ett sökt statsanslag på 100 000 kronor inte beviljades.

1881 ersattes oxarna av ett ånglok (ASLJ - lok 1). Loket fick namnet "KÅRBERG".
1885 förlängdes bruksbanan med ett 3 kilometer långt spår mellan Skyllbergs bruk och spikfabriken i Kårberg.

Askersund - Skyllbergs Järnvägsaktiebolag bildas
I Askersund hade järnvägsplanerna åter väckts till liv. I september 1882 kom ägarna till Skyllberg, kapten Axel Burenstam och disponent August Wilhelm Molin, överens med borgmästaren i Askersund, Hugo Waldenström att försöka bilda ett bolag som skulle bygga en järnväg mellan Askersund och Skyllbergs bruk. På deras uppdrag hade major G. N. Morsing vid Väg- och Vattenbyggnadskåren tagit fram ett kostnadsförslag på en 11,22 kilometer lång bana mellan Askersund och Skyllberg Spårvidden skulle vara 891 mm och kostnaden var beräknad till 186 000 kronor, utan rullande materiel. Inbjudan till aktieteckning utfärdades.
I december hölls ett möte i Askersund med de som tecknat aktier och man beslöt att konstituera Askersund - Skyllbergs Järnvägsaktiebolag. Till bolagets förste styrelseordförande valdes Hugo Waldenström. Övriga styrelsemedlemmar var: rådman J. G. Sundstedt, major Fr. Löwenhielm samt bruksägarna A. W. Molin, Skyllberg samt Gustaf Lybäck, Vissboda
Koncession söktes och den beviljades 24 mars 1883.

Banan byggs

Arbetet med järnvägsbygget Skyllberg - Askersund startade juni 1883 och avsynades 24:e november 1884.
Till entreprenör för banbygget antogs byggmästare A.G.Johansson från Hallsberg, vilken lämnat det lägsta anbudet, 80 000 kr.

Entreprenören var en mycket duktig byggmästare, men tyvärr fullkomligt okunnig i allt järnvägsbygge.
Detta medförde att det gjordes många misstag vid planeringen av banan och det inträffade också under arbetet ett otal missöden,
vilka dels försenade banan, dels också förorsakade stora extrakostnader.

Bl.a. så inträffade följande händelse - en inte alltför ovanlig sådan vid järnvägsbyggen i terräng,
där grunden är dålig:

En morgon, då gruståget och arbetarna kom fram till Karlsbyggegölarna,

fann de att banan var försvunnen och den nyutlagda rälsen hängde i luften på en sträcka av 40 m.
Det blev till att hugga träd i skogen och fylla ut med ris och timmer.
Dessutom tvingades man frakta dit 1200 m3 grus.

Till följd av denna och flera liknande händelser under järnvägsbygget, så blev det en mycket dålig affär för
entreprenören och i slutänden fick borgensmännen träda emellan för att fullgöra byggnadskontraktets bestämmelser.

De stora männen i Järnvägsaktiebolaget och Askersunds borgmästare hade också under den här byggnadstiden blivit ordentligt osams.
Man bråkade om pengar, om grustag, om Vasa-ordnar och om fiaskon, vilka hänt redan under stakningen av banan.

Den 4:e dec. 1884 kom så äntligen den dag, då Askersunds Stad skulle få sina - under många år närda - önskningar om att få en järnvägsförbindelse uppfyllda. Ett flaggsmyckat extratåg, medförande höga statstjänstemän och andra inbjudna avgick från Lerbäck och mottogs i Askersund av borgmästare, stadens råd och en stor skara skådelystna, som med livligt intresse deltog i den för staden och dess omgivning så betydelsefulla högtidligheten. Invigningståget bestod av tre personvagnar, en s.k. finka och en lastvagn. Det drogs av två lok, lok 1 "Kårberg" och lok 3 "Skyllberg".

Därmed öppnades järnvägen för allmän trafik.

Att lägga märke till är att p.g.a. alla ovan nämnda bråk under byggtiden, så deltog ingen ifrån Skyllbergs Bruks AB:s ledning i invigningsceremonin.
En tydlig missnöjesmarkering!

En annan sådan är att man under årens lopp t.ex. undvek att hylla Askersund med några lok-namn !
Istället döptes loken till "KÅRBERG", "SKYLLBERG", "LERBÄCK" och "SKYLLBERGS BRUK".
Men alltså inte "ASKERSUND" !

Ägandeförhållandena var från början speciella. Järnvägsbolagets Askersund - Skyllberg ägde linjen mellan Askersund och Skyllberg. Skyllbergs bruk ägde linjen mellan Skyllberg och Lerbäck. I en överenskommelse mellan bolagen trafikerades bandelen Skyllberg - Lerbäck gemensamt av de båda bolagen samtidigt som det var Skyllbergs bruk som ägde all rullande materiel och som också utförde trafikeringen på hela banan mellan Askersund och Lerbäck.

Järnvägsaktiebolaget och Skyllbergs Bruks AB trafikerade nu under några år gemensamt järnvägen mellan Askersund och Lerbäck.
Då det emellertid visade sig synnerligen svårt attfå finanserna att gå ihop, beslöt bolaget i oktober 1888 att till Skyllbergs Bruks AB utarrendera sin bana.

Detta arrende har senare vid de olika periodernas utgång förnyats.

Svensk Järnvägsstatistik från 1884 beskrev den nya banan på följande sätt:

"Linien Askersund Skyllbergs bruk tillhör Askersund - Skyllbergs Järnvägsaktiebolag, hvars bolagsordning fastställdes den 24 mars 1883,

då äfven byggnadsplan för anläggningen godkändes och koncession å dennas utförande och trafikerande meddelades åt bolaget,

som dervid äfven berättigades att under vissa villkor för trafik begagna den redan förut för enskild trafik upplåtna Skyllbergs bruks aktiebolag

tillhöriga bandelen Skylbergs bruks valsverk - Lerbäck, hvarå koncession ej sökts men hvars byggnadsplan samtidigt blef, efter deruti vidtagna ändringar, godkänd.
Hela linien Askersund - Skyllberg - Lerbäck, som är smalspårig och från Askersund leder genom Snaflunda och Lerbäcks socknar i Örebro län i nordöstlig riktning

till stationen Lerbäck vid statsbanan Hallsberg - Motala - Mjölby, uppläts den 5 december 1884 för allmän trafik vid stationerna Askersund,

Ingelsby (7 kilometer från Askersund), Skyllbergs bruk (10 kilometer från d:o) och Lerbäck (14 kilometer)."

Under årens lopp expanderade järnvägsnätet ett flertal gånger.
1904 byggdes banan Lerbäcks torvmosse till Ljungås torvmosse och torvströfabrik (c:a 3 km.)
År 1915 byggdes bandelen Lerbäcks station - Rönneshytta såg (c:a 3 km.) och under åren 1928 - 1934 byggdes, med hjälp arbetslösa, skogsbanan från Ljungås upp till Hjärtasjön (c:a 15 km.).

Utefter denna bandel anlades lastplatserna Nyckelhult, Klockarefallet, Höjen, Lafallet, Hultabo resp. Hjärtasjön.
Till detta kommer också bandelen Skyllberg - Kårberg (c:a 3 km.) , vilken byggdes 1883.

Trafiken på banan bestod i regel av tre blandade (både passagerare- och godsvagnar) tågpar per dag mellan Lerbäck och Askersund,
två turer per dag (fm och em) mellan Skyllberg och Kårberg samt ett tåg per dag tur och retur Lerbäck - Hultabo - Lerbäck - Rönneshytta - Lerbäck.

Persontrafiken överfördes senare till landsväg, till det nybildade dotterbolaget Skyllbergs Omnibuss AB.

I Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift från 1926 beskrivs banans sträckning enligt följande:

"Askersund - Skyllberg - Lerbäcks järnväg, 14 km.
Den terräng banan genomlöper är mycket omväxlande. Kring Skyllbergs bruk är naturen leende med vackra och välskötta gårdar,

bördiga åkrar, lummiga skogar och parker. Mellan Skyllbergs bruk och Ingelsby stationer har man från en 7 m hög bank en storslagen

utsikt över sjön Ämmelången med den om bergslagens högland påminnande Tylöskogen i bakgrunden.

Söder om Ingelsby börjar banan sin mödosamma klättring i krokiga stigningar över Tylö skogens utlöpare.

Fram mot Askersund öppnar sig en bördig slätt och därefter en hänförande utsikt över sjön Alsen, »Vätterns norra ände».
Järnvägens största trafikant är Skyllbergs järnbruk. I Askersund finnas mek. verkstad och några fabriker, som tillföra järnvägen en del trafik.

Ett industrispår går från Skyllbergs bruk till Kårbergs bruk, 3 km., ett från Lerbäck till Rönneshytta såg och smältsmedja, 3 km., och ett till Ljungås torvströfabrik, 4 km."

Vad hade man fått för pengarna?
1885 redovisar ASLJ att kostnaden för järnvägen inklusive rullande materiel uppgick till 347 900 kronor. För dessa pengar hade man fått en smalspårig, 891 mm, 14 kilometer lång järnväg inklusive stationer och banvaktsstugor. Banans största lutning var 25 ‰ och minsta kurvradie 150 meter. Rälsen på banan var av stål och vägde 14,3 kg per meter och största tillåtna hastighet var satt till 20 km/t. Den rullande materielen bestod av 3 lok, 5 personvagnar och 24 godsvagnar.
För drift och underhåll av det rullande materielet uppfördes i Skyllbergs bruk 1884, vid bangårdens norra ände ett så kallat parallellstall för fyra lok samt en vagnverkstad. I södra änden av bangården anlades en 5 meters vändskiva.

Mer lok och vagnar
I och med att banan nu öppnades för allmän trafik anskaffades fler lok, person- och godsvagnar.
1885 köptes ytterligare ett lok från Nydqvist & Holm, NOHAB. Det numrerades som nummer 2 och fick namnet "SKYLLBERG".
1885 köptes även ett begagnat lok från NOHAB. Det numrerades som nummer 3 och fick namnet "LERBÄCK".
1898 köptes ytterligare ett nytt lok, den här gången från Motala verkstad. Det numrerades som nummer 4 och fick namnet "SKYLLBERGS BRUK".
1905 anskaffades det sista nya ångloket. Leverantör var Nydqvist & Holm. Det numrerades som nummer 5. Den här gången fick inte loket något namn.
Troligen någon gång på 1930-talet köptes ett begagnat ånglok som ersättning för lok nummer 2. Vid ASLJ fick det överta nummer 2 efter den gamla "tvåan" som avyttrades.

Vid trafikstarten hade ASLJ 5 personvagnar och 24 godsvagnar, alla var tvåaxliga.
1903 köps ytterligare en tvåaxlig personvagn. 1911 kompletteras personvagnsparken med en en boggievagn.
1925 redovisar ASLJ innehav av 5 tvåaxliga personvagnar, 1 boggievagn, 1 tvåaxlig postvagn samt 56 tvåaxliga godsvagnar.

Dålig ekonomi
Askersund - Skyllbergs Järnvägsaktiebolag fick ganska snart efter trafikstarten problem med ekonomin. Vid en bolagsstämma i oktober 1888 beslöt man därför att arrendera ut banan till Skyllbergs bruk vilka i fortsättningen helt i egen regi fortsatte trafiken. Detta arrende kom att vara fram till banans nedläggning.
1907 förlängde Skyllbergs bruk sin bruksbana från Lerbäck till Ljungås. Sträckan var 3 kilometer.
Åren 1926 - 1933 förlängdes den här banan med ytterligare 10 kilometer. Slutpunkten kom att ligga vid Hjärtasjön.
1915 byggdes en 4 kilometer lång bruksbana från Lerbäck till Rönneshytta såg.
Ingen av dessa bruksbanor kom att öppnas för allmän trafik. De användes bara för det ägande bolagets egna transporter.

Nedläggning
Den nya tiden kom också till Skyllberg med kriser, bitter och långvarig storstrejk och bruksjärnvägen förlorade hastigt sin glans
när busstrafiken började och lastbilarna tog över skogstransporterna.

1 april 1931 lades persontrafiken ned mellan Askersund och Lerbäck. Under andra världskriget och några år efter, april 1941 till maj 1948, återupptogs persontrafiken i begränsad omfattning främst då för skolbarn mellan Hultabo och Lerbäck.

I augusti 1953 började ett arbetslag att bryta upp rälsen vid Hjärtasjön och Hultabo. Efter nio månader nådde man ner till Lerbäck.

Godstrafiken minskade efterhand och 15 januari 1955 avgick det sista godståget från Askersund.
Rivningen av spåren påbörjades omedelbart och hösten 1955 var allt rivet och borta.
Längden på de Svenska järnvägarna hade minskat med 14 kilometer.

Idag finns ingen räls kvar efter banan, dock sparades ett antal meter räls som placerades vid Lerbäcks Hembygdsgård.

Inga lok finns bevarade tyvärr !
1954 erbjöd sig Skyllbergs Bruks AB att skänka lok 1 "Kårberg" till Järnvägsmuseet, som då låg i Stockholm.
Av platsbrist så tackade de tyvärr nej och Skyllbergarna blev mycket besvikna och skrotade tyvärr loket samma år.
"Kårberg" var det minsta ånglok, som någonsin använts i trafik på en 891-bana i Sverige.

Samtliga äldre vagnarna skrotades. De nyare och större vagnarna såldes till andra järnvägar.
Några är återköpta och står idag vid Lerbäcks Hembygdsgård.

 

Att Askersund - Skyllberg - Lerbäcks Järnväg varit till stor praktisk nytta förstår man,
då man kan läsa att bara under åren 1884 - 1929 transporterats mer än 1 800 000 personer och fraktats över 1 miljon ton gods,
främst då tackjärn, smältstycken, timmer och förädlade trävaror, Vätter-sand, buteljglas, torv och stenkol.


Källor:
Rolf Sten - hemsida
Svensk Järnvägsstatistik från 1884
Svenska Järnvägsföreningens Minnesskrift 1876-1926

Sök